Sexuella trakasserier

Diskrimineringslagen (2008:567) reglerar sexuella trakasserier. I lagen står det bland annat att: ”om en arbetsgivare får kännedom om att en arbetstagare anser sig i samband med arbetet blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier (…) är arbetsgivaren skyldig att utreda omständigheterna (…) och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden”.

Det framgår också att den som anmält, påtalat eller deltagit i en utredning om sexuella trakasserier är skyddad mot repressalier från arbetsgivaren. Följer inte arbetsgivaren lagkravet blir denne skyldig att betala diskrimineringsersättning efter att fallet prövats i domstol.

Enligt diskrimineringslagen har arbetsgivaren skyldighet att bedriva ett förebyggande arbete mot sexuella trakasserier. Arbetsgivaren ska ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra både sexuella trakasserier och bestraffningar, som riktas mot anmälaren. Arbetsgivaren ska följa upp och utvärdera de riktlinjer och rutiner som finns. En arbetsgivare som inte arbetar förebyggande enligt ovan kan komma att bli skyldig att betala vite.

Vad räknas som sexuella trakasserier?

Det kan till exempel handla om att någon föreslår eller uttrycker önskemål om sexuell samvaro, rör vid dig på ett sätt som känns obehagligt eller på annat sätt ovälkommet, skickar oönskade bilder eller filmer som anspelar på sex till dig eller sprider rykten om dig som handlar om sex.

Utgå inte ifrån att du ska behöva tåla saker som du upplever som jobbiga eller kränkande. Här listar vi några inledande råd till dig som utsatts för sexuella trakasserier.

1. Ta dina känslor på allvar

   Sexuella trakasserier kan vara både verbala (såsom ovälkomna skämt eller inviter), fysiska (såsom ovälkommen beröring) och icke-fysiska (som en pornografisk bild). Om du känner obehag efter en händelse, fundera på varför och dokumentera händelsen på det sätt som går. Antingen genom att skriva ner i detalj vad som hände eller spara meddelande/mejl. Utgå inte ifrån att du ska behöva tåla saker som du upplever som jobbiga, till exempel sexistiska skämt eller en sexistisk jargong. Din upplevelse är viktig och ska tas på allvar.

2. Uppmärksamma händelsen

   Även fast det kan vara svårt är det viktigt att göra det tydligt för den som kränker dig att det är ovälkommet. Kan du inte säga ifrån till personen som kränker, ta upp det med din närmaste chef. Du kan också prata med fackligt förtroendevalda eller skyddsombud på arbetsplatsen. Självklart kan du även kontakta medlemsrådgivningen för råd och stöd utifrån din situation.
   
   Om det är chefen som har kränkt dig, vänd dig till chefens chef eller HR-avdelningen. Arbetsgivaren har nämligen en skyldighet att utreda, agera och vidta åtgärder så att trakasserierna upphör. Utredningsskyldigheten inträder direkt när du talat om att du blivit utsatt. Du har rätt att bli tagen på allvar och att få stöd från arbetsgivaren. I samtalen med arbetsgivaren kan du ta med dig någon som är fackligt förtroendevald eller en kollega.

3. Om arbetsgivaren konstaterar att en kränkning skett

   Som sagt inträffar utredningsskyldigheten för arbetsgivaren direkt när du berättat att du blivit utsatt för sexuella trakasserier. Visar arbetsgivarens utredning att en kränkning har skett ska de vidta åtgärder. Det kan handla om tillsägelse, varning, omplacering, uppsägning eller, i de allra allvarligaste fallen, avskedande.

4. Dokumentera

   Om beteendet inte upphör, dokumentera vad som händer och spara meddelanden som känns kränkande. Fortsätt informera arbetsgivaren. Den kan vara bra att veta att arbetsgivaren är skyldig att utreda vad som har hänt även om inga bevis som visar på en kränkning finns.

5. Om arbetsgivaren inte gör något

   Vänd dig till facket, eller till Diskrimineringsombudsmannen om du inte är fackligt ansluten. Se till att du kan visa när du talade om för arbetsgivaren att du blivit utsatt. Om arbetsgivaren inte tar din anmälan på allvar och inte skyndsamt inleder en utredning kan arbetsgivaren bli skyldig att betala diskrimineringsersättning.

6. Finns det risk att jag blir av med jobbet?

   Diskrimineringslagen har ett så kallat repressalieförbud som innebär att den som påtalar eller anmäler trakasserier inte ska utsättas för någon bestraffning från arbetsgivaren. Det gäller inte bara den som blivit utsatt utan också personer som påtalat, anmält eller medverkar i en utredning utan att själv har varit utsatt för trakasserier. Bryter arbetsgivaren mot förbudet kan denne bli skyldig att betala diskrimineringsersättning.