Om diskrimineringslagen

För att orättvis behandling eller kränkande beteende ska vara diskriminering enligt lag ska det:

• Vara en person som blivit kränkt eller missgynnad
• Finnas ett samband med en diskrimineringsgrund
• Handla om en av formerna av diskriminering som lagen beskriver
• Skett inom ett av de samhällsområden där lagen gäller

Om du upplever att du blir dåligt eller orättvist behandlad men det inte uppfyller aspekterna ovan kan det istället handla om kränkande särbehandling.

Diskrimineringslagens ändamål är att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter. Lagen gäller inom flera områden i samhället bland annat arbetslivet och utbildningsväsendet. Diskrimineringsombudsmannen är tillsynsmyndighet och kan företräda personer som upplever sig diskriminerade. Även fackliga organisationer och vissa intresseorganisationer har också rätten att företräda sina medlemmar.

Kunskap om diskrimineringslagens inverkan på arbetslivet kan vara komplex men är nödvändig, inte bara för att uppfylla lagkraven utan också för att bygga ett mer inkluderande samhälle där alla får chansen att bidra till sin fulla potential.

Var gäller diskrimineringslagen?

Diskrimineringslagen gäller för alla och inom flera olika områden i samhället, bland annat inom:

• Arbetslivet
• Utbildning
• Start eller bedrivande av näringsverksamhet
• Yrkesbehörighet
• Medlemskap i vissa organisationer
• Arbetslöshetsförsäkring
• Statligt studiestöd
• Värn- och civilplikt
• Arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag
• Anordnande av allmän sammankomst eller offentlig tillställning (exempelvis konserter, marknader eller mässor)

Diskriminering innebär att någon missgynnas eller kränks på grund av någon av de sju diskrimineringsgrunderna:

• Kön
• Könsidentitet eller könsuttryck
• Etnisk tillhörighet
• Religion eller annan trosuppfattning
• Funktionsnedsättning
• Sexuell läggning
• Ålder

Om du upplever att du blir dåligt behandlad eller utsätts för kränkningar av en orsak som inte räknas upp ovan, kan det istället handla om kränkande särbehandling.

Diskriminering kan se olika ut. Det kan vara att man sätter upp regler eller policys som direkt eller indirekt utesluter vissa grupper, eller att man inte har en arbetsplats som är tillgänglig för alla. Diskrimineringslagen förbjuder sex former av diskriminering om det har samband med någon av diskrimineringsgrunderna:

• Direkt diskriminering

  Innebär att någon missgynnas och det finns ett direkt samband med någon av diskrimineringsgrunderna.

• Indirekt diskriminering

  Innebär att någon missgynnas genom regler eller villkor som framstår som neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar eller påverkar personer eller en grupp negativt.

• Bristande tillgänglighet

  Innebär att en person med funktionsnedsättning missgynnas genom att det inte finns tillgänglighetsanpassningar som innebär att man hamnar i en jämförbar situation med personer utan nedsättning.

• Trakasserier

  Är beteenden som kränker en annan persons värdighet och har samband med någon av diskrimineringsgrunderna.

• Sexuella trakasserier

  Är ett beteende eller uppträdande av sexuell natur som kränker någon annans värdighet.

• Instruktioner att diskriminera

  Innebär att någon fått order eller instruktioner att diskriminera på så sätt som anges ovan och som står i lydnads- eller beroendeställning till den som lämnar ordern/instruktionen.

Arbetsgivarens ansvar för att diskriminering inte sker gäller inte enbart för anställda utan även för arbetssökande, praktikanter och konsulter som är inhyrda/inlånade till verksamheten. Diskriminering i arbetslivet enligt DO kan till exempel vara att en:

• Arbetsgivare uppfattar att en arbetssökande har ett utländskt klingande namn och väljer därför att inte kalla hen till intervju
• Anställd har lägre lön än en kollega med samma eller likvärdigt arbete och det har samband med kön
• Chef gör ovälkomna sexuella närmanden
• Arbetsgivare avbryter en provanställning när den anställda berättar att hen är gravid

Om din arbetsgivare får kännedom att en arbetstagare anser sig blivit utsatt för diskriminering eller sexuella trakasserier av någon som utför arbete eller praktik hos arbetsgivaren är hen skyldig att utreda vad som har hänt och vidta åtgärder för att få det att upphöra. Om arbetsgivaren inte genomför åtgärder kan hen bli skyldig att betala diskrimineringsersättning.

Lagen ställer också krav på arbetsgivarna att arbeta förebyggande och förhindra diskriminering genom att undersöka om det finns några risker, analysera upptäckta risker, vidta åtgärder, följa upp och utvärdera arbetet.