Danmark skalar ner högskolan

Sverige och Danmark har de senaste 30 åren haft olika förhållningssätt till reformer inom den högre utbildningen. Sverige har inte reformerat högre utbildning sedan 1993, trots flertalet politiska initiativ av få till en förändring. I Danmark  har politikerna varit mer benägna att reformera lärosätenas spelregler. Senast med en utbildningsreform som bland annat minskar antalet studieplatser, utökar masterprogrammen för yrkesverksamma samt förkortar flertalet masterprogram inom de samhällsvetenskapliga ämnena.

En del röster menar att Danmarks högskolesektor lider av en reformtrötthet. Politikers iver att styra över dimensionering och utbildningsutbud har lett till en väv av förändringar som ibland pekar åt olika håll. I Sverige däremot verkar det mindre lockande att reformera en sektor som står för en av de största utgiftsposterna i statsbudgeten.

Reformen riktar främst in sig på masterprogrammen, men kommer också att påverka kandidatprogrammen. Totalt ska 30 procent av masterprogrammen göras om. 10 procent av programmen ska kortas från två år till cirka ett år och tre månader. 20 procent av masterprogrammen ska omvandlas till masterprogram för yrkesverksamma, där studenterna kombinerar 25 timmars arbete i veckan med deltidsstudier. Om inte tillräckligt många masterprogram omvandlas till program för yrkesverksamma måste fler masterprogram kortas.

Masterprogram för yrkesverksamma finns redan idag i Danmark, men används inte i någon större utsträckning. Programmen är en samhällsekonomiskt attraktiv form av vidareutbildning eftersom studenterna finansierar sina studier genom deltidsjobb. Att programmen inte berättigar till studiestöd är en av de stora osäkerheterna kring reformen. Många studenter behöver troligtvis arbeta mer än 25 timmar i veckan för att kunna finansiera sina studier.

De förkortade masterprogrammen kommer sannolikt påverka grundutbildningen eftersom fler moment nu måste hinnas med under kandidatutbildningen. Det blir i slutändan upp till universitetsledningarna att avgöra vilka delar de väljer att prioritera. Resultatet riskerar att bli ökat tempo och stress för studenterna eller att vissa delmoment stryks helt.

Reformen har förhandlats fram och tillbaka sedan 2022. I det ursprungliga förslaget skulle fler än 30 procent av masterprogrammen omfattas, men efter omfattande kritik från bland annat arbetsmarknadens parter och studentkårerna mildrades reformen något. En betydande förändring som sker parallellt med omläggningen av masterprogrammen är att antalet studieplatser på universiteten ska minska med 8 procent.

Förändringarna av masterprogrammen påverkar främst de samhällsvetenskapliga ämnena där minst 40 procent av masterprogrammen lär beröras av reformen. Detta menar fackförbundet Djøf, som organiserar danska ekonomer, samhällsvetare och jurister. Andra inriktningar såsom ingenjörsprogrammen och sjukvårdsutbildningar påverkas inte i lika hög utsträckning. Att reformen främst drabbar de samhällsvetenskapliga ämnena är inte överraskande sett till hur debatten kring högskolans dimensionering sett ut i Danmark de senaste åren.

Där sprids uppfattningen att det finns ett överflöd av akademiker som inte bidrar till samhället i samma utsträckning som personer med mer praktiskt betonade arbeten gör. Detta trots att det finns en kompetensbrist på akademiker; den danska arbetsmarknaden behöver fler jurister, ekonomer och samhällsvetare samtidigt som välfärdsyrkena behöver bemannas.

De danska Socialdemokraterna har drivit på för att fler unga människor ska välja ett mer praktiskt orienterat yrke, bland annat genom en gymnasiereform som styr fler unga till yrkesförberedande program. Parallellt med detta blir tjänstemannens roll i offentlig sektor allt mer ifrågasatt; är de lika nödvändiga som hantverkarna? I Sverige är narrativet främst kopplat till kommunikatörer i offentlig sektor, som beskrivs som överflödiga.

Det danska narrativet är särskilt intressant med tanke på att landet är en kunskapsekonomi som främst konkurrerar globalt med sin höga utbildningsnivå snarare än som produktionssektor.

När den danska utbyggnaden av masterprogrammen för yrkesverksamma är färdig kommer akademiker mitt i arbetslivet få ökade möjligheter att återvända till högskolan för kompetensutveckling. Det finns dock en uppenbar risk att detta blir på bekostad av kvaliteten och kvantiteten i grundutbildningen. Särskilt inom samhällsvetenskaperna, inklusive juridik, lär studenter i framtiden få med sig färre förkunskaper än sina föregångare.

Det finns även en risk att högre utbildning i Danmark delas upp i ett A- och ett B-lag där de med högst betyg kommer in på de tvååriga utbildningarna och resterande studenter får nöja sig med ettåriga program med sämre chanser till anställning efter examen. Inom vissa samhällsvetenskapliga studieinriktningar lär dock nästan samtliga mastersprogram halveras, vilket då kommer ha en normerande effekt på arbetsmarknaden. Om närapå alla samhällsvetare studerar i max fyra år kommer skillnaden i anställningsbarhet inte blir så stor, även om viss kunskap hos studenterna går förlorad.

Just nu ligger bollen hos de danska universitetsledningarna. Det blir i slutändan upp till dem vilka danska utbildningar som ska stöpas om. Men en sak står klart. Danmark skalar ner på de samhällsvetenskapliga ämnena och försöker skapa ett system som är mer sammankopplat med det omgivande samhället. Om politikerna får som de vill blir de danska akademikerna färre i framtiden.