Rapporten ”Den sårbara staten. En forskningsöversikt om hur organiserad brottslighet påverkar stat och kommun” är en del i SNS forskningsprojekt Brottslighet och samhälle där Akavia ingår i referensgruppen med Anna Nitzelius, sakkunnig. Projektet fokuserar på hur brottslighet kan motverkas samt på vilka åtgärder som är effektiva i sammanhanget. Inom ramen för projektet presenteras nu en ny rapport som också diskuterades på ett seminarium på SNS den 7 november.
Sverige ses som ett av världens minst korrumperade länder. Ändå kommer larm om hur gängkriminella infiltrerar myndigheter, driver välfärdsföretag och utnyttjar offentliga ersättningssystem. Detta bidrar till felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen på mellan 13 och 16,3 miljarder kronor per år. Rapporten tar ett brett grepp på hur staten och kommunerna påverkas - eller potentiellt kan påverkas - av organiserad brottslighet.
Kriminella kan dra nytta av den öppenhet och tillgänglighet som traditionellt har ansetts hämma korruption inom förvaltningen, menar Gunnarson. I rapporten ger hon förslag till åtgärder som bygger på forskning om organiserad brottslighet i alltifrån Södertälje till södra Italien. Åtgärderna riktar sig till olika nivåer och aktörer.
Det handlar bland annat om att chefer och politiker måste leda arbetet med att bekämpa den här typen av kriminalitet. Genom att skapa möjligheter för anställda att diskutera problem kan tystnadskulturer brytas. Medarbetare som rapporterar om oegentligheter ska ges stöd. Vid påtryckningar och hot mot enskilda anställda kan beslut till exempel behöva lyftas från tjänstemän till nämnder.
Långsiktigt behövs även förebyggande arbete som ökar samhällets motståndskraft. Då handlar det om breda insatser för att motverka värderingar och vanor som gynnar den organiserade brottsligheten.
– Akavia välkomnar den här rapporten som lyfter många av de problem som vi ser i våra rapporter om hot, våld, trakasserier och annan påverkan samt i vår senaste rapport om korruption. Vi menar att våra medlemmar måste ges relevanta verktyg i form av kunskap, tydliga riktlinjer, rapporteringskanaler och inte minst diskussioner. Det behövs ett aktivt arbetsplatsnära arbete utöver lagstiftning och andra åtgärder, säger Anna Nitzelius, sakkunnig, Akavia.