Gå till Innehållet

Akavia har lämnat in stämningsansökan mot Arbetsrättsexperten

Akavia har lämnat in en stämningsansökan till Stockholms tingsrätt mot Arbetsrättsexperten. Detta trots att medlemmen i sitt anställningsavtal har ett villkor i en så kallad skiljeklausul om att tvister ska lösas genom skiljeförfarande.

Ett skiljeförfarande är till skillnad från ett domstolsförfarande inte en offentlig process, utan en privat metod för att lösa tvister. Skiljeförfarande kan bli väldigt dyrt då skiljemän och sekreterare betalas av parterna, medan en domstol inte tar betalt för sitt arbete. Kostnader för skiljeförfarande ersätts normalt inte genom den fackliga rättshjälpen.

– Syftet med att byrån har skiljeklausuler i avtalen tycks vara att försvåra för de anställda att kräva sin rätt mot arbetsgivaren. Detta anser vi är mycket allvarligt. Vi vill därför få frågan om klausulens skälighet prövad i domstol, säger Karin Lundin, chefsjurist på Akavia.

Utöver skiljeklausulen finns en rad andra anställningsvillkor i byråns avtal som enligt vår bedömning är oskäliga. Bland annat kan den anställde tvingas att betala i förväg bestämda skadeståndsbelopp (schablonbelopp eller vite) om hen säger upp sig utan att ha arbetet ett visst antal månader eller bryter mot andra bestämmelser i avtalet.

– Avtalet innehåller dessutom en bestämmelse om att den anställda inte får avsluta provanställningen från en dag till en annan. En sådan rätt har däremot byrån. Detta är högst bekymmersamt och strider mot anställningsskyddslagen, säger Karin Lundin.

Fakta:

Skiljeförfarande är ett dyrt sätt att avgöra tvister på. Parterna måste, utöver ersättning till ombud och andra vanliga processkostnader, även betala skiljemännens ersättning och är solidariskt ansvariga för hela ersättningen om inte annat har avtalats. Kostnader för skiljeförfarande ersätts normalt inte genom arbetstagarorganisationernas rättshjälp. En anställd kan därför känna sig tvingad att avstå från att kräva sin rätt mot arbetsgivaren med hänsyn till risken för att drabbas av höga kostnader. 

Skiljeförfarande lämpar sig bäst i avtal mellan två jämbördiga parter och är vanligast i kommersiella sammanhang. 

En domstol kan bedöma att skiljeklausulen är oskälig och pröva tvisten ändå. Det gäller till exempel om en part har en underlägsen ställning i avtalsförhållandet i jämförelse med den andra parten. Tvister mellan företag och konsumenter ska därför normalt prövas i domstol, även om avtalet innehåller en skiljeklausul. Vissa tvister mellan arbetsgivare och anställd får inte prövas i skiljenämnd, till exempel tvist om diskriminering.

På arbetsmarknaden förekommer det att fasta skiljenämnder inrättas enligt kollektivavtal. I sådana nämnder står kollektivavtalsparterna kostnaderna för skiljeförfarandet.